vinterutflykt till penåsa ödeby

Men vi backar bandet lite, för utflykten startade ju faktiskt redan dagen innan då vi åkte till Isgärde för att köpa Ölandsvete att ha till bakningen av det här jätteenkla fusksurdegsbrödet med vört som vi hade med oss i fikakorgen. Vi åt brödet med våra favoriter från det öländska delikatesskafferiet; tomatmarmelad från Birgittas Matbod och ostarna Röd Alvar och Carla från Ölands Köksmejeri i Alby.

Isgärde ligger på vägen ner mot Stora Rör, och där kan man köpa Ölandsvetet och betala med Swish. Ölandsvete är extra rikt på protein och näring, och den som vill kan läsa mer om Ölandsvete här på hemsidan för Isgärde Kvarn.

Shopping när den är som bäst! Här hittar ni receptet på fusksurdegsbröd med vört, och bor man i en del av Sverige där det inte går att få tag i Ölandsvete så blir brödet gott på vanligt vetemjöl också.

Dagen därpå bredde vi våra nybakade vörtbröd, hällde varm glögg i termosen och begav oss till Penåsa.

Efter en kort promenad på några hundra meter var vi framme vid rastplatsen. Där fanns utöver fina gamla stenlämningar även sittbänkar, några eldstäder för grillning och ett litet utedass. Vi hittade varsin pinne att grilla marshmallows med över elden.

Att grilla marshmallows hör vintern till!

I USA är det ju vanligt att göra S´mores och lägga grillad marshmallows mellan grahamskex. Vi klämde fast nygrillad marshmallows mellan två pepparkakor istället, och det smakade fantastiskt gott!

Vid de gamla husgrunderna kunde man stå och räkna ända till tjugofjorton innan man letade efter sin storasyster. Penåsa är verkligen ett riktigt bra utflyktsmål för barnfamiljer. Leker man inte kurragömma kan man gå balansgång på en gammal husgrund.

Sedan gick vi vidare, mot ödebyn. För faktum är att själva ödebyn ligger en bit ifrån rastplatsen, de gamla husgrunderna till trots. Husgrunderna vid rastplatsen härstammar istället från en banvaktarstuga på den tiden då Ölands järnväg var igång.

Med barn och hund och fikakorg tog det nog runt tio minuter att ta sig till ödebyn från rastplatsen. Vi valde att gå genom skogen, men man kan också fortsätta på hjulspårsvägen utanför rastplatsen för att komma dit.

Vägen genom skogen var riktigt fin, och vi ser fram emot att åka hit på våren när sipporna blommar för att uppleva den vackra stigen längs med bäcken även då. Varje årstid har sin charm, och den låga vintersolen spred ett disigt och vackert ljus över Alvaret när vi gick över den lilla bron.

Clementinpaus kan man ha när som helst, trots att man precis har fikat. Ett par clementiner senare åkte vi hem och värmde oss, nöjda med att ha hittat ett nytt favoritställe som vi gärna åker tillbaka till snart igen.

Fler tips av Helena Elm hittar du här!