Sandviks Kvarn
Sandviks kvarn är en av världens största väderkvarnar, och utan jämförelse Nordens största. Den är av holländsk typ, vilket innebär att endast toppen, där vingarna sitter fast, är vridbar.
Sandviks kvarn är en av världens största väderkvarnar, och utan jämförelse Nordens största. Den är av holländsk typ, vilket innebär att endast toppen, där vingarna sitter fast, är vridbar. Detta till skillnad från de traditionella öländska stubbkvarnarna, där man helt enkelt vrider hela kvarnen så att vingarna står mot vinden. C:a 400 stubbkvarnar och ett 20-tal holländare finns idag bevarade på Öland. Sandviks Kvarn är mycket välbevarad. Stubbkvarnarna användes som regel till husbehov, medan kvarnen i Sandvik var en tullkvarn, dvs man fick betala för malning, antingen med pengar eller säd.
Sandviks kvarn byggdes ursprungligen 1856 i utkanten av Vimmerby. Efter några år blåste vingarna ned och kvarnen användes till annat. Den såldes 1885 och den nye ägaren lät montera ned hela träkonstruktionen. Delarna märktes och transporterades till Sandvik där kvarnen återuppfördes på en två våningar hög fot av öländsk kalksten. Den anlitade byggmästaren hade hjälp av sin son, som köpte kvarnen 1909 och drev den ända in på 1950-talet. Han sålde den till hembygdsföreningen 1955. En enklare kaffeservering inrättades. Kök m m moderniserades 1964 och det blev restaurang istället, som sedan dess drivits av samma krögarpar.
Kvarnens bottenyta är c:a 140 kvm förutom kök. Den består av åtta våningar och är c:a 26 m hög. Avståndet mellan vingspetsarna är 24 m.
BOTTENVÅNINGEN hade en bred körbana med portar i väster och öster där hästskjutsar körde in med sina lass. Säckarna hissades upp genom falluckor till femte våningen direkt från vagnarna. Till en början var mjölnarens bostad i bottenvåningens södra del, men här blev det senare verkstad. En råoljemotor köptes 1926 och maskinrum byggdes till. Detta blev kök 1964 och utökades 1978.
Här finns idag ett modernt restaurangkök.
ANDRA VÅNINGEN innehöll siktar, och mjölbingar för det färdiga mjölet. Senare installerades tre par kvarnstenar för motordriften. Här skedde utlastning av det färdiga mjölet, som låg i säckar.
TREDJE VÅNINGEN har siktar för vete, samsikt och råg. Säden maldes på femte våningen, siktades på fjärde och tredje våningen för att slutligen hamna på andra våningen för leverans.
FJÄRDE VÅNINGEN har, förutom siktar, lager för alla fem kvarnstensparen på femte våningen. Dessa reglerades med ett hävstångssystem så att avståndet mellan de tunga kvarnstenarna ( c:a 3 ton/par) kunde ställas in med en noggrannhet av någon hundradels mm. Från den stora terassen kan man, med hjälp av en tunn kätting, vrida hela kupolen så att vingarna står mot vinden. Likaså kunde man härifrån påverka bromsen på åttonde våningen, genom att dra i ett rep som hängde ned. Vingarna hade ursprungligen segel, som senare ersattes av vridbara träspjäll. Dessa kopplades mekaniskt ihop och via länksystem och linor kunde man ändra spjällens lutning från terassen, allt efter behov, medan vingarna snurrade.
FEMTE VÅNINGEN innehåller fem par kvarnstenar, tre par av huggen kalksten, ett par gjutna och ett par av lavasten. Här maldes säden.
SJÄTTE VÅNINGEN användes till hissar och för in- och urkoppling av aktuella kvarnstenar.
SJUNDE VÅNINGEN avslutas med en kuggkrans och hjul på vilka kupolen vilar. Här syns också det tre meter stora kronhjulet som sitter fast på gångåsen ( axeln som vingarna är fästade vid). Kraften överförs till den vertikala axeln via kronhjulet. Detta är omgivet av ett antal bromsbackar av trä, som genom ett hävstångssystem kan fås att klämma åt kronhjulet och på så sätt bromsa det.
ÅTTONDE VÅNINGEN, kupolen, är helt vridbar. Här är gångåsen lagrad. Kronhjulet med bromsen, som kallas pers, syns också.
När Du tittar på kvarnen, lägg då speciellt märke till att kugghjul, paternosterverk och matningsskruvar är snidade i trä.
Sandviks kvarn byggdes ursprungligen 1856 i utkanten av Vimmerby. Efter några år blåste vingarna ned och kvarnen användes till annat. Den såldes 1885 och den nye ägaren lät montera ned hela träkonstruktionen. Delarna märktes och transporterades till Sandvik där kvarnen återuppfördes på en två våningar hög fot av öländsk kalksten. Den anlitade byggmästaren hade hjälp av sin son, som köpte kvarnen 1909 och drev den ända in på 1950-talet. Han sålde den till hembygdsföreningen 1955. En enklare kaffeservering inrättades. Kök m m moderniserades 1964 och det blev restaurang istället, som sedan dess drivits av samma krögarpar.
Kvarnens bottenyta är c:a 140 kvm förutom kök. Den består av åtta våningar och är c:a 26 m hög. Avståndet mellan vingspetsarna är 24 m.
BOTTENVÅNINGEN hade en bred körbana med portar i väster och öster där hästskjutsar körde in med sina lass. Säckarna hissades upp genom falluckor till femte våningen direkt från vagnarna. Till en början var mjölnarens bostad i bottenvåningens södra del, men här blev det senare verkstad. En råoljemotor köptes 1926 och maskinrum byggdes till. Detta blev kök 1964 och utökades 1978.
Här finns idag ett modernt restaurangkök.
ANDRA VÅNINGEN innehöll siktar, och mjölbingar för det färdiga mjölet. Senare installerades tre par kvarnstenar för motordriften. Här skedde utlastning av det färdiga mjölet, som låg i säckar.
TREDJE VÅNINGEN har siktar för vete, samsikt och råg. Säden maldes på femte våningen, siktades på fjärde och tredje våningen för att slutligen hamna på andra våningen för leverans.
FJÄRDE VÅNINGEN har, förutom siktar, lager för alla fem kvarnstensparen på femte våningen. Dessa reglerades med ett hävstångssystem så att avståndet mellan de tunga kvarnstenarna ( c:a 3 ton/par) kunde ställas in med en noggrannhet av någon hundradels mm. Från den stora terassen kan man, med hjälp av en tunn kätting, vrida hela kupolen så att vingarna står mot vinden. Likaså kunde man härifrån påverka bromsen på åttonde våningen, genom att dra i ett rep som hängde ned. Vingarna hade ursprungligen segel, som senare ersattes av vridbara träspjäll. Dessa kopplades mekaniskt ihop och via länksystem och linor kunde man ändra spjällens lutning från terassen, allt efter behov, medan vingarna snurrade.
FEMTE VÅNINGEN innehåller fem par kvarnstenar, tre par av huggen kalksten, ett par gjutna och ett par av lavasten. Här maldes säden.
SJÄTTE VÅNINGEN användes till hissar och för in- och urkoppling av aktuella kvarnstenar.
SJUNDE VÅNINGEN avslutas med en kuggkrans och hjul på vilka kupolen vilar. Här syns också det tre meter stora kronhjulet som sitter fast på gångåsen ( axeln som vingarna är fästade vid). Kraften överförs till den vertikala axeln via kronhjulet. Detta är omgivet av ett antal bromsbackar av trä, som genom ett hävstångssystem kan fås att klämma åt kronhjulet och på så sätt bromsa det.
ÅTTONDE VÅNINGEN, kupolen, är helt vridbar. Här är gångåsen lagrad. Kronhjulet med bromsen, som kallas pers, syns också.
När Du tittar på kvarnen, lägg då speciellt märke till att kugghjul, paternosterverk och matningsskruvar är snidade i trä.