Mittlandsskogen - historiskt arv och makalös artrikedom
I mittlandsskogen på Öland finns en makalös artrikedom av växter och djur och ett historiskt arkiv i form av tusentals lämningar av järnåldersböndernas husgrunder, fägator och stenhägnader. Natur- och kulturmiljövärdena i mittlandsskogen är av internationell klass.
Mittlandsskogen som sträcker mellan Lenstad i söder och Köpingsvik i norr, är Europas största sammanhängande lövskogsområde nedanför fjällkedjan och här finns också Sveriges största hasselförekomst. Ädellövskogen i mittlandet utgörs i huvudsak av 3 olika typer: hasselrik ekskog, ek/ask/almskog samt avenbokskog. Mittlandsskogen har till stor del uppkommit spontant efter att gamla slåtter- och betesmarker upphört att brukas och lämnas att växa igen. Många trädbärande marker har dock en mycket lång tradition. Mittlandets slåtter- och betesmarker brukades från järnåldern och fram till 1900-talet och i dessa marker fanns grova ädellövträd som skördades på löv till kreaturens vinterfoder.
Under järnåldern bedrev ölänningarna handel med romarriket. Boskapsskötseln var basen i ekonomin. Runt byarna i mittlandet hävdades lövängar och träden hamlades för att ge vinterfoder åt boskapen. När järnåldern var slut övergavs de gamla bylägena och människorna flyttade till nya lägen, där det fanns bättre jordar att bruka. Mittlandets gamla bylägen blev nu betesmarker på utmarken. På så sätt kom husgrunder, fägator och stenhägnader att bevaras åt eftervärlden.
Under järnåldern bedrev ölänningarna handel med romarriket. Boskapsskötseln var basen i ekonomin. Runt byarna i mittlandet hävdades lövängar och träden hamlades för att ge vinterfoder åt boskapen. När järnåldern var slut övergavs de gamla bylägena och människorna flyttade till nya lägen, där det fanns bättre jordar att bruka. Mittlandets gamla bylägen blev nu betesmarker på utmarken. På så sätt kom husgrunder, fägator och stenhägnader att bevaras åt eftervärlden.