Runstenar och fornlämningar

De äldsta runstenarna i landet är från 400-talet e.Kr. Bruket att resa stenar ristade med runor, oftast över döda anförvanter, blev dock inte allmänt förrän under vikingatiden. Dessa runstenar sattes upp vid vägar där många passerade eller vid tingsplatser där mycket människor samlades. För första gången får vi reda på namn bland befolkningen eller speciella händelser. Genom den resta stenen ville runristaren hedra den döde och med hjälp av runor förmedla en god gärning den bortgångne utfört.

Runstenarna har troligen varit målade i glada färger även på ytorna mellan runorna, fragment av runstenar funna i Köpings kyrka tyder på detta.

Från Öland är ganska många runinskrifter kända. Hela antalet torde ha uppgått till ett 60-tal. Samtliga har tillhört slutet av den hedniska tiden eller början av den kristna tiden. Av dessa har en varit inristad på en dörr i Hulterstads kyrka. Två har varit skrivna på murytor i kyrkor (Runsten och Löt). En har varit upptecknad i en kyrkobok (Runsten). Alla de övriga har blivit inristade på stenar.

Av runstenarna är en av granit (Karlevistenen). År 1884 upptäcktes en runsten på Köpings kyrkogård vilken är av sandsten och torde härstamma från Gotland. Alla de övriga kända runstenarna på Öland är eller har varit av tunna kalkstenshällar, brutna ur öns berggrund som på många platser ligger uppe i dagen.
 
Av de runristade hällarna finns idag endast ett fåtal kvar i oskadat skick. Kalkstenen är ett sprött material som lätt spricker och faller sönder, en omständighet som säkert varit en anledning till att många av Ölands runstenar gått förlorade. Även befolkningens ringa aktning för dessa minnesmärken har bidragit till att många försvunnit. Talrika stenar med runor eller annan skrift har använts till brostenar eller slagits sönder för att passa till andra ändamål. Idag känner vi många runstenar endast genom avbildningar eller anteckningar av äldre författare. Om Ölands runskrifter finns en icke obetydlig litteratur. Öland är till och med det landskap vars runskrifter först blivit systematiskt eftersökta och upptecknade.

Köpings socken

Tingsflisa

Vid vägen sydost om Köpings kyrka står Tingsflisa. Inskriften på runstenen härstammar från 1000-talet och tolkas: Torer och Torsten och Torfast, dessa bröder reste stenen efter sin fader Gunnfus. Gud hjälpe hans själ.

Köpings kyrkogård

Efter att tidigare ha legat nedsjunken på kyrkogården står nu en nyckelhålsformad runsten förvarad inne i kyrkan. Runstenen är lik flera runstenar på Gotland. Texten lyder: Asgot och Torsten reste denna sten efter sin fader Östen.

I Köping kyrka fann man under en renovering ett 60-tal fragment av målade runstenar vilket anses vara ett av Sveriges största fynd av denna art. Dessa visar att även ytorna mellan linjerna varit målade. 1000-talets kyrkogård vid den gamla träkyrkan bör ha varit en färgprakt. En del av dessa stenar förvaras nu i kyrkan.

Runstenar, Bägby    
 
I en trädgård norr om Bägby bro står en två meter hög runsten. I dess slinga står: Gudbrand och Sven reste denna sten efter sina goda bröder Asvald och Helge. Ytterligare en runsten finns i Bägby vilken tidigare legat i en bro. På stenen står: Sven gjorde (detta) efter sin fader Vikar, ende sonen reste själv stenen.

Runstens socken

Lerkaka

Vid den kända kvarnraden i Lerkaka, står en runsten väster om landsvägen. Stenen har tidigare legat sönderslagen men är nu restaurerad. Dess text lyder: Olof och Gammal och Saxe reste denna sten efter Unn sin fader. Geirvi lät här göra detta minnesmärke efter sin make. För Rike-Unn hämnades Olof vid miomu. Unn ägde här halva byn. Inskriften är gjord i slutet av 1000-talet.

Bjärby

Runstenen restes igen 1634 öster om landsvägen efter att tidigare ha legat intill Bjärby bro. Texten talar om att: Härfrid och Vidbjörn lät resa denna sten efter Fastulf, sin fader. Siglaug lät resa efter sin make. Han är begraven i Kyrkan. Av detta kan tolkas att det är den allra första kyrkan i Runsten som åsyftas.

Karlevistenen

Karlevistenen är den enda runstenen av granit på Öland och är en av Sveriges märkligaste runstenar. Den ena sidans ristning är skriven på sexstavigt drottkväde och är den enda bevarade skaldestrof i original på detta versmått i Sverige. Översättningen i detta svårtolkade versmått lyder: Stridernas Thruds stam, som är de största bedrifter följde - de flesta visste det - ligger dold i denna hög. En mer felfri stridsmäktig Yndils stora marks vagns Vidur skall icke råda över land i Danmark. Nästa inskrift lyder: Sten denna blev satt efter Sibbe den vise, Foldans son, men hans följe satte vid ön…. Ristningen tros vara gjord någon gång på 900-talet och har antagligen blivit rest av danskar på väg hem efter slaget vid Fyrisvallarna något före år 1000.

Gårdby kyrkogård

Runsten på Gårdby kyrkogård med texten: Härtrud reste denna sten efter sin son Smed, en god dräng. Halvboren, hans broder sitter i Gårdarike. Brand högg rätt, därför kan man tolka. Vikingatidens Gårdarike utgörs idag av Ryssland.

Dröstorp

Dröstorp, Sandby socken. Öster om den ödelagda alvarbyn Dröstorp står en runsten kallad "Björnflisa". Den står 800 meter nordost om ödebyn och nära det nordvästra sockenhörnet. Stenens placering ute på alvarmarken indikerar möjligen en äldre kommunikationsled eller ägogräns. Texten lyder: Jörund uppreste stenen efter sin broder.

Sandby kyrkogård    

På Sandby kyrkogård står två runstenar, troligen ristade av samme mästare. Den ena återfanns vid kyrkans västra ingång, den andra i koret. Dessa båda stenar kan ha varit gavelhällar till en så kallad Eskilstunakista, en typ av hällkista av sten vilka förekom vid begravningar runt 1000-talet. På första stenen tolkas texten: Gudfast och Helgum och Nenne, moder och söner, lät resa stenen efter sin fader Sven och på den andra stenen går att läsa: De förut nämnda bröderna - Gudfast och Nenne reste detta minnesmärke efter sin syster Åfrid och efter sin gode fader Sven.

Seby

Segerstad socken, Seby

Ölands högsta runsten, tre meter hög. Runstenen står utmed landsvägen i Seby by. Inskriften är från 1000-talet och lyder: Ingjald och Näf och Sven, de lät resa stenen efter Rodmar, sin fader.

Källa: www.olanningen.com