Öländska kvarnar

Under mitten av 1800-talet hade Öland cirka 2000 kvarnar och fram till sekelskiftet 1900 var antalet i stort sett oförändrat. Varje gård med självaktning hade nu sin egen kvarn, vilken var nästan oumbärlig när man allt mer började ägna sig åt djuruppfödning. Omkring 1860 kom den holländska kvarnen till Öland. Enligt Kalmar läns museum fanns det som mest ett 25-tal s.k. "holländare" på ön. Sandviks kvarn är den största holländska kvarnen på Öland och räknas också som norra Europas största väderkvarn .

Öland - Väderkvarnarnas ö!

Genom tiderna har Öland kallats vid många olika namn. Det mest kända idag är "solens och vindarnas ö", men "Nordens Capri" är också en benämning som har använts. Trots det, är nog "väderkvarnarnas ö", den benämning som alltid stämmer, oavsett vilket väder som härskar. Det stora antalet kvarnar gör Öland till en unik turistattraktion, men dessa kulturminnesmärken är också för evigt förknippade med den öländska naturen och dess gamla odlingsstruktur. Kvarnarnas storhetstid var dock på 1800-talet, då varje gård skulle ha sin egen kvarn. Av de cirka 2000 kvarnar som fanns på ön under 1800-talet återstår idag cirka 355 stycken. Redan under början av 1900-talet började antalet kvarnar att minska. Nu kom den nya tekniken med effektiva tullkvarnar som gjorde böndernas kvarnar överflödiga. Kvarnarna förlorade allt mer sin praktiska betydelse varför många revs och andra lämnades att förfalla. Få insåg vikten av att bevara dem till eftervärlden. Att underhålla en kvarn var dessutom en kostsam historia. I mitten av 1900-talet kom så räddningen, en väderkvarnskommitté bildades. Trots ekonomiska bekymmer har man idag lyckat rädda ett stort antal kvarnar undan förfall. Med i räddningsarbetet har också de öländska hembygdsföreningarna varit. Tack vare en stor räddningsinsats kan vi idag glädjas åt ett för Öland speciellt kulturminne, "Väderkvarnen".

Kvarnar Lerkaka, Runstens socken.

Kvarnraden vid Lerkaka är välbesökt och många anser också att det är Ölands vackraste och bäst bevarade kvarnrad.

Kvarnar i Störlinge, Gärdslösa socken.

Den vanligaste kvarntypen på Öland är den så kallade stubbkvarnen med vridbart kvarnhus. Även kallad stolpkvarn. Dessa finns att se bland annat i Störlinge. De sju kvarnarna står i en lång rad på landborgen strax öster om vägen och är Ölands längsta bevarade kvarnrad. Kvarntypen är den typiska öländska stubbkvarnen, som finns kvar i drygt ett par hundra exemplar på ön. Söder om byn står ytterligare två kvarnar på landborgen, även de typiska stubbkvarnar. Många väderkvarnar har rustats upp genom hembygdsföreningar. Störlinge by är en av de få byar, där fortfarande de flesta gårdar har sin kvarn kvar. Vägbeskrivning: Över Ölandsbron mot Norra Möckleby/Gärdslösa N 30 km.

Kvarnkungen i Björnhovda, Torslunda socken är Ölands största stubbkvarn.

Kvarn Högnäs, Källa socken.

På norra Öland var många byggnader knuttimrade, särskilt mangårdens hus. Även till en del kvarnar användes denna teknik. I stället för en stubbe av trä användes ofta en konisk stenfot av kalksten. Exempel på en sådan är Kvarn Högnäs i Källa socken.

Kvarn Höghäll, Högsrums socken.

Under vissa tider på sommaren är kvarnen öppen. Som minne av besöket kan man också inhandla en påse mjöl som malts med kraft av den öländska vinden.